MP4, Baku över nyår mm

Lite modernare spelare än den jag hade.

Dec år 2007. I ett försök att hänga med i utvecklingen köpte jag för några år sedan, närmare bestämt fyra år sedan, en mp4 spelare för att ha på resor och kunna lyssna på min egen musik, titta på mina egna bilder och ett par långfilmer när jag ville. Man kunde mata in filer med att ibland trycka på en knapp länge eller en annan knapp två snabba gånger. Det låter lätt men vilken knapp var det länge och vilken 2 gånger då det fanns flera att välja på och dom ändrade funktioner efter olika menyer. Det där kunde jag inte fatta riktigt för i mina tonår fanns det inte mer än en cykel med hjälpmotor på pakethållaren så jag tänkte att så här måste det kännas att vara Törnrosa och vakna upp efter hundra år och se utvecklingen. Konstigt att ingen undrat hur hon upplevde uppvaknandet efter en så lång sömn för resten. Inte ens jag som kunde sova till nästa kväll efter en danskväll kan tänka mig hur utvecklingen skulle kunna ha gått efter ett så långt tidshopp.

Tiden började bli knapp för jag skulle resa till Baku över en av deras nyårshelger och jag ville fylla den med resesällskap och bilder. Just det, en av deras nyårshelger. Vår nyår och två till varav den muslimska i mars.

Jag har en granne som är ganska finurlig med datorer å sånt. Högteknologiska grejer är hans intresse medan mindre utvecklade saker som till exempel en spade eller kratta inte är direkt fallna i hans händer. Kanske han kan fixa prylen åt mig tänkte jag, och om inte han kan så kan ju frugan hans en del. Lite motion behövde jag så jag  tänkte att jag går väl över. Vintern hade kommit men vilket väder det var just då minns jag inte mer än att det är motvind och kallt när det blåser ishavsvindar. Annars blåser snålvästan 300 dagar per år här och vinden som värms av golvströmmen och som håller Trondheim förhållandevis varm klättrar över fjällen på sin väg hit och kyls ned. När den sedan landar i våra trakter reser sig skinnet på hela kroppen och vi springer in och tar på oss våra innötta och urblekta Helly Hansen. Vi använder dom hela året så det är grönska på dom också vilket ser lustigt ut i kön på ICA mitt i vintern.

Efter att ha kollat att grannen var hemma och på hjälpsamt humör knallade jag dit och efter en stund tog jag upp prylen och började trycka på några knappar bara för att väcka intresset. Riktigt, efter mindre än en minut satt båda och tittade på det jag fingrade på och så kom frågan. Det är en MP4 spelare sa jag och räckte över den. Nyss köpt den på Tradera.Vi kan kalla honom Lennart, han heter faktiskt det, så slipper jag hitta på ett namn. Han har inte kroppsarbetat mer än nödvändigt så han är ganska stor vilket hans händer och fingrar också är. Prylen försvann mellan fingrarna på honom och efter några försök kommer det. .. Så här funkar den, och så kom en förklaring som skulle göra allt klarare för mig men som istället fick  hjärnvindlingarna att börja krampa och  få mig att känna mig dum. Så enkelt, men hur gick det till? Om jag kan få hjälp med resten också kanske jag kan sedan?

Efter lite trug fylldes den med det jag ville och jag såg fram emot tiden i planet som jag skulle fördriva som den moderna människa jag med tekniska finesser i framkant och jag skulle framstå som en guru bland andra passagerare. Vilka blickar på mannen där framme vid fönstret!

Tullare

Men det skulle inte bli så bra. För att börja med matsäcken så skulle den som vanligt vid resor bli 3 dl tjockgrädde och en Brieost som håller hungern borta i timmar. När jag skulle gå ombord pekade tullarna på grädden och sa att jag måste tömma ut den. Just då ringde telefonen så medan jag pratade öppnade jag paketet och började dricka. Tullaren drog i armen min och sa att jag måste stå 1 meter före strecket på golvet men sanningen att säga sket jag i det och klunkade snabbt i mig grädden medan jag pratade klart. Nu hade jag bara en ostbit att äta på hela natten.

I planet och på höjd plockade jag fram prylen och trasslade med sladdarna. Jädrans tunna sladdar förresten och vilken förmåga att göra knutar på sig själv dom har. Då vi skulle hänga i luften mest hela natten mellan Riga och Baku så kunde jag ju fnula lite innan jag testade. Pluggarna gick visst inte in i öronen ordentligt för ljudet var mycket svagt, ja svagt kanske var en underdrift för jag hörde faktiskt ingenting. Motorerna lät så högt så det svaga ljudet orkade inte fram så det var bara att sluta och titta på bilderna i stället. Gamla bilder som jag sett förut och som jag skull visa i Baku. Filmen då? Utan ljud och med den lilla bilden var det bara att stänga av den och stoppa ner den i nån av dom många fickorna på ryggsäcken.

Ont i ryggen började jag få också. Sätet var nedsuttet så jag gled liksom framåt hela tiden och ryggen kröktes så jag reste på mig stup i ett. Klockan verkade dessutom gå saktare nu när många andra sov. Inget att köpa på planet heller av surkärringarna på BalticAir och inget drickbart fick man ta med sig på planet.

Hittills på planet var det var inte så lyckat med spelaren med det skulle bli värre!

Fortsättning följer.