Färskt tunnbröd och god ost! Färskt tunnbröd och god ost! Torgtanten kunde inte undgå att höras i sorlet av surrande bilar och vindens vinande ljud när det protesterande rundade Coops betongknutar och rev med sig damm, papper och fick tomma läskburkar att skramlande rulla efter trottoaren. Presenningen slamrade och försökte lyfta hela torgställningen. Mammor krånglade med sina ungar som oftast skulle ha behövt längre armar för att hänga med mammans marsch in i varuhuset. Guldmyntet som skulle lossa varuvagnen fanns i väskan nånstans, men var? Då, efter alla förberedelser med vagnen och ungen och på väg in för att handla, passerades torgtanten, som med samma erbjudande än en gång försökte få det att låta nytt och lockande. Färskt tunnbröd och god ost! Visst, några stannade till och tittade men oftast hördes. Nej tack. Jag skall handla först men sedan… Ja visst.Välkommen tillbaka. Hm.
En liten gubbe står utanför ståndet och tittar nyfiket. Han vill något så tanten säger frågande: färskt tunnbröd och god ost? Svaret överraskade tanten och fick henne att tappa målföret för en stund. I don´t understand Swedish he said. Aha engelska! Nu fick jag dagens chans att prata lite. Where are you from? Canada, sa han. Fast egentligen Känäda. Härlig dialekt.. Vad gör du här? Nu kom en härlig historia om hur hans föräldrar utvandrade till Canada och att han bodde öster om Klippiga Bergen. Syskon hade han inga och när han bedyrade att han härstammade från Jämtland tvivlade jag lite. Han var som klippt ur en indianfilm och jag hade på tungspetsen frågan om vilken stam han kom från. Kyla och snö som vi har var han van vid då det kom 6-7 meter snö varje vinter och gav slungorna fullt jobb med att hålla vägarna rena.
Samtidigt hördes det från ståndet konversationen mellan tanten och en kund: Ja det finns det här tunnbrödet från Wellviken och det här från Tandsbyn å det är bakat i vedugn på mjölk och smör! Kom i morse så det är färskt. Vill ni smaka på lite ost kanske? Den här kostar 295 kr kilot och det är bara här den finns. …………….
Kanadensaren fick redan i Canada reda på att han hade släkt i Fanbyn och Vilhelmina och åkte hit för tre år sedan. Han tyckte om den vänliga befolkningen som var hjälpsam när han behövde hjälp och så sociala när han ville ha sällskap. De bjöd honom på fest, eller på en fika ibland och så småningom frågade han efter ett hus att köpa. Jo, det fanns ett hus i Fanbyn för 150 000, I buy it, sa han och trodde att de var dollar! Affären gjordes upp och nu är det hans hus och där skall han bo i fortsättningen för han har nyligen blivit svensk medborgare och skall bo här och hälsa på i Canada när han vill.
Någon som släktforskade fann att han hade 40 släktingar i Vilhelmina som i sin tur fick reda på att han skulle komma och hälsa på sin släkt. Ryktet spred sig och när han landade med flyg var alla 40 på flygplatsen. Det måste ha varit en stor dag i lilla Vilhelmina. Medan vi pratar uppstår en diskussion hos torgtanten då en kund frågar om osten är lagrad i solen för att den skall bli fortare färdig. Den måste ha varit det förut då den inte var bra utan smakade konstigt. Ilsken min och fräsig ton visar kunden att det kommer minsann ingen sån ost kommer från Gärde inte, varvid han försiktigt avlägsnar sig innan tanten exploderade innanför de vid det här laget överhettade tjocka lagren av värmeisolering . Muttrandet kunde han knappast undgå att höra och nästa gång går han nog in andra vägen till Coop.
Som pensionär måste det vara konstigt att komma till ett främmande land där han efter tre år bara kan förstå ungefär vad man säger om man talar sakta och tydligt. Undrar just vad han hette och om jag får träffa honom igen? Att jag inte tog en bild och fick namnet, dåligt av mig.
Tanten med osten sålde visst slut på både tunnbröd och ost innan kvällen och efter ett plockepinn jobb försvann ställningen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar