Bakuresa del 3

 Det hade nu blivit vinter i Baku. Snön låg decimeterdjup på gården och istappar började växa från taken. Gatumarknaden fortsatte dock som det synes av bilden och en ny dag skulle avverkas. Vi gjorde vår första dag på stan men självklart ville jag se mera av den så vi åkte med tunneln in till stan varje dag. Arkitekturen var intressant. Riktigt gamla men idylliska hus trängdes med nya hur på 13 till 16 våningar och hur från rysstiden.. Under Gorvatjov byggdes det rejäla hus som såg nästan monumentala ut med överdådigt kraftiga stentrappor och fasader. Genomgående byggdes det rejält på Sovjettiden och i Lalas jur var det från början golvväärme i hela huset i alla rum med gaspanna ute på gården.

Intressantast var alla restauranger, små som stora, många från andra länder med deras specialiteter. Turkiska förstås som är väldigt lika de Azerbadjanska. Det fanns också Georgiska, ryska ja från många andra forna Sovjetstater. Dörrarna stod på glänt så matlukten frestade till att studera matsedeln. På ryska förstås så Lala fick försöka förklara och om jag inte begrep så kunde jag alltid slinka in en minut och kolla runt lite och titta på vad gästerna åt. Ölet var förresten gott här, Chirdalan eller hur det stavas heter det och som också är en ort utanför Baku.

Jag tyckte det var oerhört intressant med dessa bussar. Man trängde sig in framtill eller baktill och biljetten köpte man genom att skicka pengar från man till man fram till chauffören och fatiskt, man fick växel tillbaka! Chauffören gormade till andra bussar och till passagerarna och mest till en äldre kvinna med väninna som skulle kliva på framtill. Det gick inte fort nog så chaufförens högljudda gormande riktade sig till henne som var lite korpulent och långsam. Under tiden hon försökte tränga sig in blev bussen omkörd av andra bussar och chaffisen blev skogstokig och skrek något på ryska till tanten och försökte stänga dörren för att stänga henne ute. Men då stängdes även bakdörren så en man som skulle av bussen klämdes fast halvvägs ut. Mera rop och chauffören blev tvungen att öppna dörren igen men då passade tanten under högljutt skällande att tränga sig längre in och väninnan lyckades också klämma sig in. En ordväxling som Lala varken kunde eller hann översätta fortsatte att underhålla passagerarna som inte verkade reagera nämnvärt på kalabaliken. Bussen kom igång igen, ryckigt och under ivrigt växlande och svängande för att tränga sig före någon annan och tjäna en eller annan meter. Väl framme i city passade vi på att snabbt hoppa av innan dörren klämde fast oss. Nu promenerade vi lugnt framåt och studerade folket och letade efter en restaurang. Andra vandrare rörde sig i halvmörkret åt olika håll, kanske på väg till en restaurang de också. Då passerade vi en liten pojke i 6-7 årsåldern som satt och tiggde pengar, eller hoppades på att någon skulle förbarma sig över honom. Det började mörkna och jag tänkte på vart kan skulle ta vägen ikväll. Stackars grabb. Vilken framtid väntade honom?

Nåväl, vi slank in på en liten trevlig restaurang där servitriserna, två stycken, passade på att sätta sig på värmeelementen som fåglar på en telefontråd så fort det fanns tid över, tydligen för värma häckarna sina lite. Dom kryddar sin mat bra där, serveringen klanderfri så dom var värda några manat i dricks och då vi ätit färdigt lämnade vi den goa värmen i lokalen för att åka hem. På vägen såg jag grabben sitta på samma ställe och jag tänkte på en liknande händelse som jag hade i samma ålder då jag hade blivit övergiven en vinterdag av en alldeles speciell anledning, ensam utan att veta vart jag skulle ta vägen. En man såg då min situation och frågade mig vart jag skulle och hjälpte mig sedan rätt. Det kom jag att tänka på och nu hade jag min chans att göra likadant så jag stannade, tittade i grabbens mössa som låg där i snön och han hade verkligen inte många mynt i den. Va fan, tänkte jag. Det kunde ha varit jag och har jag råd med en god middag med dricks i restaurangen har jag råd med ett bidrag till honom också och la lika mycket som dricksen i hans mössa. Det var några sedlar och förmodligen det mesta han sett på ett tag. Lite förvånad blev han och jag kände mig bra till mods. Nu blev det tunnelbana på hemvägen.

Fortsättning…