Aldrig varit så bakis

Härom morgonen vaknade jag med mitt livs värsta baksmälla. Jag låg länge och kände efter och undrade om jag skulle kunna hålla balansen och om jag skulle klara dagen utan att spy ner hela huset. Framför mig såg jag tomma spritflaskor och undrade hur faen jag fått i mig allt när jag dricker så sällan.

Försiktigt letade jag rätt på stenskivan på bordet och började sakta vrida mig runt och placera fötterna på golvet. Visst snurrade det i huvet men inga tendenser till att vilja spy och ingen yrsel kände jag heller. Kanske inte så farligt i alla fall tänkte jag och fortsatte resa mig upp. För att inte ramla och slå sönder nåt höll jag ett stadigt tag i det väggfasta skåpet. Nu hade jag kommit i upprättstående ställning som den Homo Erectus jag är och kände efter. Konstigt men jag kände mig inte så sjuk så jag gick några steg och kände mig precis som vanligt. Ännu mera konstigt var det att jag gick som vanligt för kontrollens skull.

 Nu gick det upp en talgdank för mig. Minnet sade att jag hade inte druckit nånting kvällen före men däremot hade jag drömt att jag hade gjort det. Då kom nästa tanke. Är det så här det ska bli nu när demensen närmar sig?

Bakuresa del 3

 Det hade nu blivit vinter i Baku. Snön låg decimeterdjup på gården och istappar började växa från taken. Gatumarknaden fortsatte dock som det synes av bilden och en ny dag skulle avverkas. Vi gjorde vår första dag på stan men självklart ville jag se mera av den så vi åkte med tunneln in till stan varje dag. Arkitekturen var intressant. Riktigt gamla men idylliska hus trängdes med nya hur på 13 till 16 våningar och hur från rysstiden.. Under Gorvatjov byggdes det rejäla hus som såg nästan monumentala ut med överdådigt kraftiga stentrappor och fasader. Genomgående byggdes det rejält på Sovjettiden och i Lalas jur var det från början golvväärme i hela huset i alla rum med gaspanna ute på gården.

Intressantast var alla restauranger, små som stora, många från andra länder med deras specialiteter. Turkiska förstås som är väldigt lika de Azerbadjanska. Det fanns också Georgiska, ryska ja från många andra forna Sovjetstater. Dörrarna stod på glänt så matlukten frestade till att studera matsedeln. På ryska förstås så Lala fick försöka förklara och om jag inte begrep så kunde jag alltid slinka in en minut och kolla runt lite och titta på vad gästerna åt. Ölet var förresten gott här, Chirdalan eller hur det stavas heter det och som också är en ort utanför Baku.

Jag tyckte det var oerhört intressant med dessa bussar. Man trängde sig in framtill eller baktill och biljetten köpte man genom att skicka pengar från man till man fram till chauffören och fatiskt, man fick växel tillbaka! Chauffören gormade till andra bussar och till passagerarna och mest till en äldre kvinna med väninna som skulle kliva på framtill. Det gick inte fort nog så chaufförens högljudda gormande riktade sig till henne som var lite korpulent och långsam. Under tiden hon försökte tränga sig in blev bussen omkörd av andra bussar och chaffisen blev skogstokig och skrek något på ryska till tanten och försökte stänga dörren för att stänga henne ute. Men då stängdes även bakdörren så en man som skulle av bussen klämdes fast halvvägs ut. Mera rop och chauffören blev tvungen att öppna dörren igen men då passade tanten under högljutt skällande att tränga sig längre in och väninnan lyckades också klämma sig in. En ordväxling som Lala varken kunde eller hann översätta fortsatte att underhålla passagerarna som inte verkade reagera nämnvärt på kalabaliken. Bussen kom igång igen, ryckigt och under ivrigt växlande och svängande för att tränga sig före någon annan och tjäna en eller annan meter. Väl framme i city passade vi på att snabbt hoppa av innan dörren klämde fast oss. Nu promenerade vi lugnt framåt och studerade folket och letade efter en restaurang. Andra vandrare rörde sig i halvmörkret åt olika håll, kanske på väg till en restaurang de också. Då passerade vi en liten pojke i 6-7 årsåldern som satt och tiggde pengar, eller hoppades på att någon skulle förbarma sig över honom. Det började mörkna och jag tänkte på vart kan skulle ta vägen ikväll. Stackars grabb. Vilken framtid väntade honom?

Nåväl, vi slank in på en liten trevlig restaurang där servitriserna, två stycken, passade på att sätta sig på värmeelementen som fåglar på en telefontråd så fort det fanns tid över, tydligen för värma häckarna sina lite. Dom kryddar sin mat bra där, serveringen klanderfri så dom var värda några manat i dricks och då vi ätit färdigt lämnade vi den goa värmen i lokalen för att åka hem. På vägen såg jag grabben sitta på samma ställe och jag tänkte på en liknande händelse som jag hade i samma ålder då jag hade blivit övergiven en vinterdag av en alldeles speciell anledning, ensam utan att veta vart jag skulle ta vägen. En man såg då min situation och frågade mig vart jag skulle och hjälpte mig sedan rätt. Det kom jag att tänka på och nu hade jag min chans att göra likadant så jag stannade, tittade i grabbens mössa som låg där i snön och han hade verkligen inte många mynt i den. Va fan, tänkte jag. Det kunde ha varit jag och har jag råd med en god middag med dricks i restaurangen har jag råd med ett bidrag till honom också och la lika mycket som dricksen i hans mössa. Det var några sedlar och förmodligen det mesta han sett på ett tag. Lite förvånad blev han och jag kände mig bra till mods. Nu blev det tunnelbana på hemvägen.

Fortsättning…

Bakuresa del 2

Lala, min fru, kommer från Baku i Azerbadjan som är ett litet land som ingen hört talas om. Jag brukar säga att det ligger vi Kaspiska havet. Jaha, var ligger det nånstans då? Det ligger öster om Svarta Havet. Jaha? Det ligger där det alltid har gjort vid Caspiska havets  västra strand och gränsar i söder till Iran där det för övrigt bor många Azerbadjaner och i norr till Ryssland och i väster mot Georgien. Att vi äldre inte vet beror säkert på att det låg i Sovjetunionen och det var inte mycket man fick veta om vad som hände där.

Om jag minns rätt hade jag i skolan i geografin sett bilder från trakterna med kameler, borrtorn och män i bylsiga skynken, prydda av kraftiga mustascher och med en pryl på huvudet.

Nu skulle jag hälsa på Lala med familj över nyåret 2009. Bort hemska vinter med snö och kyla. Bort mössa, långkalsonger, vantar och fram med lågskorna, t-shirtsen och solglasögonen. Härligt tänkte jag och såg framför mig havet med strandserveringar, lite gott tilltugg till ölen och promenader på boulevarden i värmen.

Så landade jag där kl 6 på morgonen med ryggvärk efter flygstolen och läppar som säkert såg lika sluddriga ut som dom kändes. Lalas morbror som på den tiden körde taxi hämtade upp mig och efter den vanliga biljakten som känns som att åka i en nysnodd bil efter ett bankrån kom vi så småningom fram till där vi skulle bo. Varmt var det inte men värre skulle det bli. Hur det var att bo där kan jag berätta i ett annat inlägg. Nu gällde det klimatet med sol, palmer sandstränder osv. Nämen hej! Det var nära noll grader ute och snålblåsten kom från havet och lirkade sig in mot kroppen mellan trådarna i tyget som kändes alldeles för tunt. Och jag som lämnade skoterskorna hemma. Nu kunde det väl inte bli värre va? Vad tror ni om fortsättningen om jag säger att det hade inte snöat på trettio år i Baku. Gissa vad som rasade ner från himlen, lade ett två decimeter tjockt snötäcke över hela staden. Alla bilar stannade, bussarna likaså. Bara de som åkte tunnelbana kom till jobbet och alla skolor stängdes. Vilken total överraskning när jag tittade ut genom fönstret!

I shoppingcentret

För att inte tala om ambulanserna som inte kom någonstans de heller och på TV såg vi om en  gasexplosition i ett grannland, men det var ju där det. Gaspannor är mycket vanliga för uppvärmning i forna sovjet då tillgång gas var riklig och billig. Händelsen kändes närmare när jag frågade om lite förkolnade rester på gården. Lala berättade att det hade varit en gasexplosition i uppgången bredvid. Alla dog i smällen och det var därför låg det sopor på gården. En del hade man städat ut och en del hade väl flugit ut av sig själv. Det var förmodligen det som fick Lala att flytta på sin gaseldade vattenvärmare som satt i en ventilationskanal som passerade badrummet. Smart ställe att montera den på men jävlar om det blivit en brand i en kanal! Alla lägenheter hade blivit inblandade. Det ligger förresten alltid sopor på gården då det inte finns någon ordnad sophämtning utan man eldar där soporna ligger om det blir för mycket. Inte mycket användbart finns där så jag såg aldrig någon som plockade där.

I centrum av Baku finns Fountain Square. Där och i kvarteren omkring finns boutiquerna och de fina husen och McDonald förstås.

Fortsättning...

Därför måste Khadaffi fångas in

Varför är det så viktigt att Khadaffi fångas in och ställs inför rätta? I mer än 40 år har Khadaffi varit diktator i Libyen. Från att ha varit en hjälte som nationaliserade större industrier och infört en islamsk demokrati baserad på Gröna Boken har han blivit en järnhård diktator som skyddat terrorister och med patruller mördat Libyer i exil. Opposition är uttryckligen förbjuden och bestraffas med döden. Då oppositionella grupper inspirerade av liknande rörelser i bl.a. Tunisien och Egypten demonstrerade i Tripolis attackerades därför dessa fiender med trupper. Omvärlden skall i ett sådant läge inte titta på och bombningar meddelade därför Khadaffi att han borde avgå.

Khadaffi förstår säkert alla meddelanden som inte är särskilt diskreta men istället för att förhandla som omvärlden vill har han bara satt in flera trupper med fler döda av sitt eget folk som följd.

Rykten vill ge skulden till andra än Khadaffi. Än är det AlQaida, andra gånger USA eller CIA. Vapen och soldater som är villiga att använda dem finns det gott om. Jugoslavisk TV berättar att legosoldater får $ 20 000 i månaden för att vara legosoldater med stundtals så enkel syssla som att vara prickskyttar från tak där de inte syns eller knappast ens hörs. Nu blir vi upprörda, hur kan man mörda mot betalning? I själva kommer frivilliga även från Sverige! Det finns många exempel från Spanien, Tyskland, Finland, Balkan m.fl. krigsställen.

Att man måste ingripa från omvärlden förstår man om man kan tänka sig att vad som inte hade hänt om omvärlden stoppat Hitler innan han hann starta ett brinnande krig med kanske 50 miljoner döda. Chamberlain försökte förhandla men Hitler gjorde som Khadaffi gör nu, det vill säga bryter löften. Efter världskriget startades världens första krigstribunal där många dömdes till döden för krigsbrott och många fängslades. Det viktiga med processen var att inga som begår krigsbrott skall klara sig undan straff. Tyvärr är processen långsam och många blir plötsligt gamla och sjuka, jfr Pinochet och Mubarak. Israel däremot är ett föredöme med Mossad i spetsen. Rumänien med Ceaucesco var en snabb affär också som påminde om Mussolinis öde.

Det är för att ens slippa förhandla med mördare som de måste fångas in tidigt och straffas i mänsklighetens namn.

MP4, Baku över nyår mm

Lite modernare spelare än den jag hade.

Dec år 2007. I ett försök att hänga med i utvecklingen köpte jag för några år sedan, närmare bestämt fyra år sedan, en mp4 spelare för att ha på resor och kunna lyssna på min egen musik, titta på mina egna bilder och ett par långfilmer när jag ville. Man kunde mata in filer med att ibland trycka på en knapp länge eller en annan knapp två snabba gånger. Det låter lätt men vilken knapp var det länge och vilken 2 gånger då det fanns flera att välja på och dom ändrade funktioner efter olika menyer. Det där kunde jag inte fatta riktigt för i mina tonår fanns det inte mer än en cykel med hjälpmotor på pakethållaren så jag tänkte att så här måste det kännas att vara Törnrosa och vakna upp efter hundra år och se utvecklingen. Konstigt att ingen undrat hur hon upplevde uppvaknandet efter en så lång sömn för resten. Inte ens jag som kunde sova till nästa kväll efter en danskväll kan tänka mig hur utvecklingen skulle kunna ha gått efter ett så långt tidshopp.

Tiden började bli knapp för jag skulle resa till Baku över en av deras nyårshelger och jag ville fylla den med resesällskap och bilder. Just det, en av deras nyårshelger. Vår nyår och två till varav den muslimska i mars.

Jag har en granne som är ganska finurlig med datorer å sånt. Högteknologiska grejer är hans intresse medan mindre utvecklade saker som till exempel en spade eller kratta inte är direkt fallna i hans händer. Kanske han kan fixa prylen åt mig tänkte jag, och om inte han kan så kan ju frugan hans en del. Lite motion behövde jag så jag  tänkte att jag går väl över. Vintern hade kommit men vilket väder det var just då minns jag inte mer än att det är motvind och kallt när det blåser ishavsvindar. Annars blåser snålvästan 300 dagar per år här och vinden som värms av golvströmmen och som håller Trondheim förhållandevis varm klättrar över fjällen på sin väg hit och kyls ned. När den sedan landar i våra trakter reser sig skinnet på hela kroppen och vi springer in och tar på oss våra innötta och urblekta Helly Hansen. Vi använder dom hela året så det är grönska på dom också vilket ser lustigt ut i kön på ICA mitt i vintern.

Efter att ha kollat att grannen var hemma och på hjälpsamt humör knallade jag dit och efter en stund tog jag upp prylen och började trycka på några knappar bara för att väcka intresset. Riktigt, efter mindre än en minut satt båda och tittade på det jag fingrade på och så kom frågan. Det är en MP4 spelare sa jag och räckte över den. Nyss köpt den på Tradera.Vi kan kalla honom Lennart, han heter faktiskt det, så slipper jag hitta på ett namn. Han har inte kroppsarbetat mer än nödvändigt så han är ganska stor vilket hans händer och fingrar också är. Prylen försvann mellan fingrarna på honom och efter några försök kommer det. .. Så här funkar den, och så kom en förklaring som skulle göra allt klarare för mig men som istället fick  hjärnvindlingarna att börja krampa och  få mig att känna mig dum. Så enkelt, men hur gick det till? Om jag kan få hjälp med resten också kanske jag kan sedan?

Efter lite trug fylldes den med det jag ville och jag såg fram emot tiden i planet som jag skulle fördriva som den moderna människa jag med tekniska finesser i framkant och jag skulle framstå som en guru bland andra passagerare. Vilka blickar på mannen där framme vid fönstret!

Tullare

Men det skulle inte bli så bra. För att börja med matsäcken så skulle den som vanligt vid resor bli 3 dl tjockgrädde och en Brieost som håller hungern borta i timmar. När jag skulle gå ombord pekade tullarna på grädden och sa att jag måste tömma ut den. Just då ringde telefonen så medan jag pratade öppnade jag paketet och började dricka. Tullaren drog i armen min och sa att jag måste stå 1 meter före strecket på golvet men sanningen att säga sket jag i det och klunkade snabbt i mig grädden medan jag pratade klart. Nu hade jag bara en ostbit att äta på hela natten.

I planet och på höjd plockade jag fram prylen och trasslade med sladdarna. Jädrans tunna sladdar förresten och vilken förmåga att göra knutar på sig själv dom har. Då vi skulle hänga i luften mest hela natten mellan Riga och Baku så kunde jag ju fnula lite innan jag testade. Pluggarna gick visst inte in i öronen ordentligt för ljudet var mycket svagt, ja svagt kanske var en underdrift för jag hörde faktiskt ingenting. Motorerna lät så högt så det svaga ljudet orkade inte fram så det var bara att sluta och titta på bilderna i stället. Gamla bilder som jag sett förut och som jag skull visa i Baku. Filmen då? Utan ljud och med den lilla bilden var det bara att stänga av den och stoppa ner den i nån av dom många fickorna på ryggsäcken.

Ont i ryggen började jag få också. Sätet var nedsuttet så jag gled liksom framåt hela tiden och ryggen kröktes så jag reste på mig stup i ett. Klockan verkade dessutom gå saktare nu när många andra sov. Inget att köpa på planet heller av surkärringarna på BalticAir och inget drickbart fick man ta med sig på planet.

Hittills på planet var det var inte så lyckat med spelaren med det skulle bli värre!

Fortsättning följer.

Torgtanter och Canadensare

Färskt tunnbröd och god ost! Färskt tunnbröd och god ost! Torgtanten kunde inte undgå att höras i sorlet av surrande bilar och vindens vinande ljud när det protesterande rundade Coops betongknutar och rev med sig damm, papper och fick tomma läskburkar att skramlande rulla efter trottoaren. Presenningen slamrade och försökte lyfta hela torgställningen. Mammor krånglade med sina ungar som oftast skulle ha behövt längre armar för att hänga med mammans marsch in i varuhuset. Guldmyntet som skulle lossa varuvagnen fanns i väskan nånstans, men var? Då, efter alla förberedelser med vagnen och ungen och på väg in för att handla, passerades torgtanten, som med samma erbjudande än en gång försökte få det att låta nytt och lockande. Färskt tunnbröd och god ost! Visst, några stannade till och tittade men oftast hördes. Nej tack. Jag skall handla först men sedan… Ja visst.Välkommen tillbaka. Hm.

En liten gubbe står utanför ståndet och tittar nyfiket. Han vill något så tanten säger frågande: färskt tunnbröd och god ost? Svaret överraskade tanten och fick henne att tappa målföret för en stund. I don´t understand Swedish he said. Aha engelska! Nu fick jag dagens chans att prata lite. Where are you from? Canada, sa han. Fast egentligen Känäda. Härlig dialekt.. Vad gör du här? Nu kom en härlig historia om hur hans föräldrar utvandrade till Canada och att han bodde öster om Klippiga Bergen. Syskon hade han inga och när han bedyrade att han härstammade från Jämtland tvivlade jag lite. Han var som klippt ur en indianfilm och jag hade på tungspetsen frågan om vilken stam han kom från. Kyla och snö som vi har var han van vid då det kom 6-7 meter snö varje vinter och gav slungorna fullt jobb med att hålla vägarna rena.

Samtidigt hördes det från ståndet konversationen mellan tanten och en kund: Ja det finns det här tunnbrödet från Wellviken och det här från Tandsbyn å det är bakat i vedugn på mjölk och smör! Kom i morse så det är färskt. Vill ni smaka på lite ost kanske? Den här kostar 295 kr kilot och det är bara här den finns. …………….

Kanadensaren fick redan i Canada reda på att han hade släkt i Fanbyn och Vilhelmina och åkte hit för tre år sedan. Han tyckte om den vänliga befolkningen som var hjälpsam när han behövde hjälp och så sociala när han ville ha sällskap. De bjöd honom på fest, eller på en fika ibland och så småningom frågade han efter ett hus att köpa. Jo, det fanns ett hus i Fanbyn för 150 000, I buy it, sa han och trodde att de var dollar! Affären gjordes upp och nu är det hans hus och där skall han bo i fortsättningen för han har nyligen blivit svensk medborgare och skall bo här och hälsa på i Canada när han vill.

Någon som släktforskade fann att han hade 40 släktingar i Vilhelmina som i sin tur fick reda på att han skulle komma och hälsa på sin släkt. Ryktet spred sig och när han landade med flyg var alla 40 på flygplatsen. Det måste ha varit en stor dag i lilla Vilhelmina. Medan vi pratar uppstår en diskussion hos torgtanten då en kund frågar om osten är lagrad i solen för att den skall bli fortare färdig. Den måste ha varit det förut då den inte var bra utan smakade konstigt. Ilsken min och fräsig ton visar kunden att det kommer minsann ingen sån ost kommer  från Gärde inte, varvid han försiktigt avlägsnar sig innan tanten exploderade innanför de vid det här laget överhettade tjocka lagren av värmeisolering . Muttrandet kunde han knappast undgå att höra och nästa gång går han nog in andra vägen till Coop.

Som pensionär måste det vara konstigt att komma till ett främmande land där han efter tre år bara kan förstå ungefär vad man säger om man talar sakta och tydligt. Undrar just vad han hette och om jag får träffa honom igen? Att jag inte tog en bild och fick namnet, dåligt av mig.

Tanten med osten sålde visst slut på både tunnbröd och ost innan kvällen och efter ett plockepinn jobb försvann ställningen också.

facebooks revolution i muslimvärlden

Om man ser bakåt i tiden så börjar man undra över det kloka i att vara diktator. Jag tror nog att det varit intelligenta människor även om de varit manipulativa, hänsynslösa och maktlystna för att kunna bekämpa sina opponenter. Hitler gjorde det mesta fel och fick alla emot sig. Mussolini hängdes och Ceaucesco avrättades på en bakgård. Om de inte faller av sig själva av ålder eller att man avgår självmant så blir man dödad av någon genom statskupp eller revolution. I Tunisien startade demonstrationer och kravaller i flera städer. President  Ben Ali tvingades den 14 januari 2011 att avgå och lämna landet . Det var grönsakshandlaren Bouazizi som tände eld på sig själv i protest mot myndigheterna som vägrade hjälpa honom. Från början var det bara en ungdomsprotest men den har spridit sig över hela den muslimska världen och kallas den arabiska våren. Det nya är tekniken att kommunicera. Bilder av händelserna publicerades på sociala medier som Facebook och YouTube och bidrog till att sprida upproret.

   Bilder av händelserna publicerades på sociala medier som Facebook och YouTube och bidrog till att sprida upproret.

Där Statschefen inte redan har avgått har han av akuta hälsobesvär sökt sjukvård i annat land.  Stora förändringar har redan skett i länder som Georgien och Azerbadjan där man ser hotet och där korruptionen har blivit mycket mindre på senaste året.

I framtiden får vi nog se en ny sorts diktatorer som är mer nära folket och som förstår sig på de sociala media som finns. Kanske en ny Hitler med fansida på Facebook?

Där Statschefen inte redan har avgått har han av akuta hälsobesvär sökt sjukvård i annat land.  Stora förändringar har redan skett i länder som Georgien och Azerbadjan där man ser hotet och där korruptionen har blivit mycket mindre på senaste året.

Tydligt är i alla fall att det inte är intelligens i sig som är värdefull för framgång utan sättet man använder den på. Därför sätter jag omdömet som en högre egenskap än intelligens. En annan sak är att ungdomen är trött på att vara muslimer vare sig det krävs intelligens eller omdöme för det.