Insha'Allah

Insha'Allah. Det mest använda ordet i Baku och i muslimska länder måste det vara det ordet. En av anledningarna ar tron på ett liv efter detta. Igår när vi var ute pa stan skulle vi korsa gatan, inte bara en gång utan flera gånger. Lala höll mig fast i armen och halvskrek. "Nej, nej du ska dö. Dom kör ihjäl dig. Det är folk fran byn och dom kan inga regler, stannar inte". Sedan jag var här sist har det kanske bl.a. därför blivit sa många poliser här. Blåljusen är stans vanligaste ljus och man bötfäller. Nu kan man inte muta sig ur heller utan får betala böter överallt. Trafikregler finns men verkar vara okända för alla. Finns det en lucka där en skärm får plats så trycker man sig in där och kanske man tjänar en billängd till nästa korsning. Så när man korsar gatan säger man Insha'Allah, om Gud vill, åtminstone gör jag det, flera gånger och kanske endast tack vare det överlever man. Annars är trafiksituationen att likna vid kaos.

Kommer ni ihåg skriverierna om hur invandrarna i Sverige betedde sig en gång i tiden? Man hörde talas om hur de bröt upp parketten och odlade grönsaker, gjorde hål i väggen för att använda samma telefon osv. Kommer ni ihåg? Myndigheterna sa att det var falska påståenden och rasistiska rykten för ingen gör så. Jaså, inte det! Då vill jag härmed meddela att man har samma problem i Baku! Stadsbor emigrerar eller flyttar till nya områden medan flyktingar från Armenien och andra länder flyttar in i gamla lägenheter och förändrar livet för de som redan bor där.
På 5:e våningen i Lalas trappuppgång flyttade det in en familj från byn! Efter några veckor började det droppa vatten från taket i våningen inunder. Grannarna gick upp för att undersöka och de fann att de, först rivit upp parketten, sedan planterat tomater varpå de sedan börjat vattna! Förmodligen fick man avbryta odlingen.

På kvällarna sitter man ute och pratar för man gör så här. Några ungdomar tittade på Fidan, Lalas dotter, när hon gick till jobbet. Till saken hör att det är en 40 cm hög betongmur som gräns mellan gräsmattan och gången. Det var lite oroligt väder så hon använde inte sina vanliga skor med jätteklackar utan ett par lågklackade. När hon går längs betongkanten hör hon en säga, titta vad konstigt, i går var hon längre. Hur kan det bli så?


I Lalas trappuppg[ng har snart alla flyttat och ersatts av folk från byn. Vanorna har verkligen ändrat sig. Man ställer sopor i trappen och ingen städar. Städa förresten. Därifrån de kommer städar man inte, har inte vatten inne, ingen el, ingen gas och soppåsarna ställer man utanför dörren eller slänger ut genom fönstret och det är av det skälet man helst bor på översta våningen för då slipper man att grannarna ovanför kastar ut maten på min tvätt. Lägenheter högt upp är därför också dyrare!
Rekordet togs nog av en nyinflyttad som började renovera sin lägenhet. Så småningenm kom man till toaletten som behövde en ny stol, så, den gamla slängdes ut och en ny inhandlades. Dock tog det lite tid för leveransen så man använde plastpåsar att göra sina behov i. Dom slängdes sedan ut genom fönstret och plaskade i backen utom en påse som fastnade på en kvist utanför Lalas lägenhet. Den hängde där och luktade skit hela sommaren.

Bara klaga låter det som men jag är missnöjd med datorkrånglet och då dessutom ett minneskort på 16gb försvann med alla bilder så är jag på dåligt humör. Resan berättar jag om nästa gång.
Hej då.