Flyttfågel med tur

Egentligen skulle jag inte berätta vad som hände dagarna då vädret växlade mellan varmt och kallt. Känsliga personer kan tycka att det var en makaber händelse men nu kan ju den känslige sluta läsa medan vi andra förundras över naturen märkliga händelser.
Det började en dag då det var ovanligt varmt och vårfåglarna kom. Vad dom olika fåglarna heter vet jag inte och kan inte beskriva hur dom låter heller. Dom tycktes i alla fall vara glada och lyckliga i vårvädret och jagade omkring efter föda, tror jag.
Dagen efter var det kallt igen. Snön föll tungt över de förut kämpande grässtråna som sträckte sig mot ljuset och liksom vi människor försöker få lite färg, fast i deras fall en grön sådan. En dags kyla påverkar knappast hur sommaren blir i deras fall men för en fågel gjorde det så.
Inspirerad och kanske lurad av det tidiga ljuset och värmen flyttade den snabbt norrut och var kanske nästan framme då den nådde Oviken och så mycket längre hade den nog inte kommit om det inte hade varit för mig som samtidigt som den skulle passera råkade titta på kyrkklockan och fick syn på den.
Det var nåt som var fel med fågeln. Den verkade flyga trögt på ett konstigt sätt, som om det gick tungt i luften. Vingarna vispade inte luften utan ju närmare mig den kom gick de allt saktare till de nästan stannade vilket ledde till att den spinnande som ett störtande flygplan gick med näbben före ned i marken och borrade ner huvudet till ögonen ungefär. Den var stel i kroppen men levde så försiktigt gängade jag loss näbben och tog in den i köket och glömde bort den där. När jag sedan kom till köket efter en stund satt den i brödfatet och pickade på en bit tunnbröd. Det kändes nästan bibliskt när den tittade på mig och liksom nickade igenkännande som tack för hjälpen och maten.
Dagen efter var det varmt igen och den ville ut på sin avbrutna resa. Myggorna har inte kommit än så jag strödde lite fågelfrö på marken och släppte ut den. Strax flög den iväg och försvann. Så kan det gå!